Karin Har En Blogg

Istället för att fira att tentorna var färdiga så satte jag mig på tåget hem i fredags. Målet var nämligen att röja gamla möbler ur släktens gård innan den såldes. Jag hittade massor med roliga gamla skåp som med lite kärlek skulle kunna bli fina igen, tyvärr finns det ingen plats i mitt hjärta just nu för möbler som behöver vård så de hamnade hos en auktionär istället. Men på en gård som varit i släkten i över hundra år så kan man göra diverse andra fynd, bl a hittade vi en sexualupplysningsbok från 1917, ett signerat kort på världens största kvinna, en kista som jag tänker piffa till samt en låda dynamit. Med tillhörande stubintråd. 

Pappa blev alldeles till sig över fyndet från en tid när vem som helst kunde köpa dynamit i närmsta järnhandel och slängde ut alla dynamitgubbar och tråden på gräsmattan. Min farbror blev måttligt imponerad; Jag grävde ju ner en låda dynamit bakom ladan för tjugo år sen! Hur som helst så var pappa givetvis tvungen att testa om stubintråden fortfarande brann så han kapade en bit och slängde den på grillen. Ingen reagerade förrän efter några minuter, när tråden började ryka och fräsa och de stackars korvarna som låg kvar fick en pikant krutsmak. Som tur var så var själva dynamiten blöt och oanvändbar, men för att vara på den säkra sidan bestämde sig bröderna för att slänga alltihop i älven. Synd bara att min farbror la i en för liten sten så att påsen flöt iväg med strömmen... Nåja, en påse blöt dynamit lär knappast göra någon skada och sjunker väl så småningom. Hoppas bara att ingen får för sig att plöja bakom ladan...

Det tar emot att skriva det här, men jag känner att jag måste. Det är slut med Lars. Det har inte varit särskilt bra mellan oss på flera månader nu så det kanske var lika bra. Men jag kan inte sluta gråta för det...  Så fort jag berättar för någon vad som hänt så börjar tårarna rinna igen. Jag visste inte att det var möjligt att lipa såhär mycket!

Min pojkvän Lars försvann egentligen för längesen. Det jag är ledsen över är att jag nu även förlorat min vän Lars, som förstår mig till 100%. Vi kan (kunde..) snacka om precis allt men det är i princip omöjligt för oss att vara bara vänner (ja, vi har ju försökt med det förut men det slutar alltid med att vi blir tillsammans igen..) så nu har vi kommit fram till att det bästa är om vi inte ses/hörs alls. Detta krossar mitt stackars hjärta för jag har känt honom så länge att jag faktiskt inte kommer ihåg hur livet var utan honom. Det kommer att bli tomt och jag kommer att sakna honom...

Det sista jag vill höra just nu är en massa gliringar från omgivningen om att det är femtielfte gången vi gör slut. Jag vet det och ja ni besserwissrar där ute kanske visste hur det skulle sluta den här gången också men det gör inte mindre ont för det. Lägg ner.

Då var det bara att öppna Principles of Polymer Engineering igen då...

                                          

Mina systrar är verkligen världens bästa. Vi har alltid så himla kul när vi går ut. I helgen råkade hela trion vara i K-town så naturligtvis gjorde vi stan. Päronen skickade vi iväg på kräftskiva och så bjöd vi in Marie på följande:

• en flaska Jäger (det va bara lite kvar..)
• en bag-in-box (halvfull)
• en bacardi Grand Melon (en kvarts flaska)
• en herrans massa cider
• några vilsna öl

Eftersom Marie var lite sen så skulle hon dricka ikapp när hon väl dök upp, något som vi alla vet är en dålig idé men ändå gör emellanåt... Vips hade hon radat upp sex tomflaskor framför sig och var på g. Jag var också på g, men vid halv elva bestämde Anna att det var dax att åka in till krogen. I väntan på taxi så roade jag mig med att ringa till grabbarna grus som var ute i Götet från staketet jag satt på. Om det var jag eller staketet som var ostadigt låter jag vara osagt men det enda jag minns från det samtalet är att jag ligger och garvar i grannens trädgård och att Olsson och jag bestämmer att vi ska åka till Paris och hälsa på Ivana. (Just nu har jag åtta kronor på kontot så det lär ju dröja innan det blir av..)

Sen åkte vi in till Koriander och försökte betala taxin med Tic-Tacs. Funkade inte. Koriander var ganska så trist så vi gick till Nöjes, Maries kille jobbar där och fixade fribiljetter åt oss. Tyvärr var det inge drag där heller och dessutom tog Maries ikappdrickande ut sin rätt så hon gick hem och vi gick till Glada Ankan istället. Uppenbarligen var det där allt folk var för stället var packat. Vi dansade lite, drack lite och insåg att vi var hungriga så vi hamnade på BK till slut. Där dog stämningen lite grann av olika anledningar men vi var hemma och i säng vid tretiden. Här kunde kvällen ha slutat om inte en viss glad göteborgare ringt och varit pratsjuk vid halv fem. Han tyckte att jag skulle kolla på handbollen som gick på tv... Med mitt brinnande intresse för sport på tv så studsade jag upp ur sängen och slog på OS-sändningen. Not.

Den främsta anledningen till att varken jag eller Stina någonsin kommer att få ansvara för några kontorsfester när vi börjar jobba. Du behöver:

en kopiator
ett gäng rövar
mycket fylla

Börja med att supa ner alla. När graden av fylla nått en lämplig nivå får deltagarna sätta sig en och en på kopiatorn och göra två stycken kopior av sin röv. Blanda bilderna och försök sedan att para ihop rätt kopior. Först klar vinner.

Åååååh jag skulle ju plugga, inte umgås med Stina...