Karin Har En Blogg

För ett år sedan var Karin, Martina och Sabine ute och flängde i sydostasien. För exakt ett år sedan befann vi oss i Thailand och filosoferade om framtiden ett år framåt. Vi skrev ner våra tankar i ett brev till oss själva som inte fick öppnas förrän på dagen ett år senare, vilket alltså var igår. Vissa saker var ju lättare att förutse än andra, t ex att exjobbet ska påbörjas till hösten och att både Martina och jag är tillbaka på samma gamla fabrik i sommar. Andra saker som hur våra kärleksliv skulle se ut var väl kanske svårare... Det kanske är på relationsfronten man råkar ut för mest överraskingar i livet!

 Hursomhelst så var det kul att se tillbaka på hur vi tänkte då, naturligtvis gjorde vi ett nytt brev som ska öppnas nästa år. Det blir lite mer spännande, iallafall för mig och Martina med tanke på att vi då är klara med en varsin examen i handen och ingen av oss har en aning om var vi kommer hamna. Sabine däremot är med största sannolikhet kvar i Göteborg och pluggar vidare på apotekarprogrammet. Om inte annat så får vi nog ett gott skratt när vi öppnar brevet iallafall, vi har dömt Martina till ett liv i som CADingenjör i Storbritannien tillsammans med en prydlig holländsk ekonom, Sabine till en fortsatt prydlig tillvaro med inslag av samboskap och jag kommer tydligen att vara överviktig, blek och hårdblonderad med en whitetrashig tribal intatuerad på överarmen. Boendes i Grums. 

Ljuva framtid. 

Igår hade jag räk & vinkväll med Lars. Tillsammans satte vi i oss 1 kg räkor och en bag-in-box. Heeelt otroligt. Jag somnade rätt gott sen... :-)

Ikväll ska jag på Sex and the City filmen, det ska bli kul att göra nåt riktigt tjejigt för en gångs skull! Det saknas lite rosa kanter i min tillvaro ibland, jag jobbar ju faktiskt i en fabrik och går runt i blåställ och inte fan tänker jag fixa till mig innan jag åker dit! Särskilt inte de dagar jag börjar kl 05.48.. Men ikväll ska jag ha kjol. Det ni..

När jag läste om världens mest dumpade kille så tyckte jag först synd om honom, men sen insåg jag att det faktiskt var rätt åt honom! Jäkla pucko.

Pratade med mor idag, hon föreslog entusiastiskt att vi skulle söka efter lite artiklar till mitt exjobb. Är det något jag våndas inför så är det detta, vill absolut inte tänka på skiten förrän jag absolut måste! Sitta och läsa om mikroskop mitt i sommarn.... nä tack. Fastän det säkert vore vettigt så är jag faktiskt ingen Samuel. Jag säger ju att jag inte är någon ingenjör egentligen. 

Däremot kan vi gärna söka efter nöjesartiklar om att segla i Kroatien...

En annan rysare som passar under denna rubrik är det otroliga korkade FRA lagförslaget. Tydligen spelar det ingen roll vilka man röstar på när det är val för det är lik förbannat elitspånen som hamnar i riksdagen. Läste dessutom i DN att Ung Vänster demonstrerat mot förslaget med plakat där det stod: Vill ni ha det som i Sovjet? Stoppa övervakningssamhället!

Ur led är tiden...

Var hos doktorn idag med min rossliga hals och rinnande näsa. Det enda som hjälper mot detta är tydligen vila och tystnad. Jag bör alltså låta bli att prata under några dagar för att se om det blir bättre. Detta är första gången jag råkar ut för nåt liknande och följdaktligen inställer sig vissa tvivel: Hur fanken håller man käft i "några dagar"?! Jag pratar iofs inte så mkt på jobbet men desto mer om kvällarna och just det, all kontakt med Lars på veckorna sker via telefon.. Hmm. Hoppsan.

                 
                                                            

I veckan spelade Kylie Minogue i Stockholm, givetvis var vi på plats och dansade på läktaren till gamla discodängor som 'Your Disco Needs You', 'I Should Be So Lucky', med mera. En helt fantastisk konsert gav hon, den lilla minimänniskan från Australien. Vi bodde på vandrarhem inte så långt från Globen, det var nästan som att vara ute och resa igen! Kvällen innan vi skulle åka hem hade vi bara tänkt ta en drink i köket men så satt där ett gäng amerikaner som övertalade oss att följa med ut så det blev en hel del drinkar och besök på närliggande krogar istället. Det är alltid lika kul att träffa nya människor, men man undrar ju egentligen vad meningen med att åka till Europa är om man ändå bara vill käka hamburgare och dricka Jack&Coke med sina landsmän...

I helgen har Lars varit här och fixat med min dator,och med det menar jag att den funkar bättre än förut då den inte gick att starta men fortfarande inte bra eftersom det tydligen saknas drivrutiner. Eller nåt. Jag är ute på jäkligt tunn is nu när jag är lämnad själv med endast Sabines dator och Lars i telefonen som support. Men jag har ju löst svårare saker så det ska nog gå bra.

Det är med darriga händer, sovstreck i ansiktet och magont jag skriver detta. Kiel for inte snällt fram med mig, även om det kanske mest berodde på mig själv :-) Det söps och härjades bra på fredagkvällen, först med buffé -(drick-så-mycket-du-orkar varianten), sen sprit i hytten ( öl, midori, en hel låda med små svenska snapsar där de som inte dracks upp där fick följa med till dansgolvet), sen ännu mer i baren högst upp. I baren fanns, förutom sprit, ett coverband som spelade gubbrock till vissa gubbars förtjusning. Jag har lite svårt för såna där skeppstrubadurer, det vilar något tragiskt över dem. Denna var inget undantag, dessutom hade han ett hängivet fan i form av en 40 plussare nedanför scenen som han hånglade med när han inte sjöng...

När jag vaknade på lördag morgon var jag tvungen att tänka efter en stund innan jag insåg att jag hade shottat också. Och det vär säkert min idé. Med viss möda lyckades jag och Martina ta oss in till Kiel City och shoppa skor och jordgubbar innan vi fick sällskap av resten (minus paret i sällskapet då, som stuckit iväg på en egen utflykt..) för lunch. Alla var ganska så bakis så vi hade inte nån brådska, vi tog det luuuugnt och käkade glass och hade det supergött i parken. På kvällen var det väldigt trögstartat i hytten så vi förflyttade oss till baren istället. Jag var absolut inte på partyhumör men det rådde Lindkvist bot på genom att beställa in öl och tequila till alla. På det (plus lite till) lyckades jag hålla mig igång ända till tre på möran och idag är jag risigast. Jag fattar inte att jag vågade mig ut så som jag ser ut idag, orkar inte ens duscha :-) Men roligt hade vi och tentorna är nu definitivt firade.

Bara att ta nya tag på jobbet imorn då... och se fram emot en supervecka i Kroatien!