Allt är skit.

Jag orkar verkligen inte med detta ibland. Jag försöker släppa det här med jobbsökandet lite nu, det är ju ingen idé att stressa upp sig än. Försöker istället fokusera på exjobbet och vad händer då? Jo vi får ett mejl från stollarna som skulle odla celler på implantaten där de efterfrågar våra resultat så att de kan börja med cellkultiveringen snart. Detta då från människorna som redan i maj tjatade på oss om att det var bråttom med det här projektet och ville att vi skulle börja exjobba redan i juni och så har de inte ens fått tummen ur när det snart är november.

Blir man trött eller blir man trött?? Jo det ska jag tala om för er: Man blir trött.

Som tur är så har jag iallafall Sabine att komma hem till. För att liva upp stämningen här hemma så käkade vi indiskt och struntade i träningen och nu känns allt lite bättre. <3

Neggodag deluxe

Jävla labb. Jävla mikroskop och implantat. Jag fattar inte hur jag ska klara av 17 veckor till med att titta på och fotografera ytor. Det är så förbannat tråkigt. Ra-värde hit och porositet dit...  Idag har vi dessutom bekantat oss med en maskin från 70-talet, den långsamma diamantkapen som den så fint heter. Långsamt så kapade den implantaten utan att förstöra ytan så att vi skulle kunna kolla på porerna från insidan, det tog två timmar att komma i genom en enda. Dessutom är skivorna slöa och vinda så den skär inte ens rakt. Man gråter ju nästan av glädje.  Medans den fantastiska uppfinningen från förra seklet stretade på så körde jag och Martina mikroskopet istället. Vi lyckades dock missförstå varann mest hela tiden så det blev en massa tjafs om vilka ytor och i vilken förstoring vi skulle kolla på dem. Känns ju mest som ett ickegräl, vad är några sketna ytor att hetsa upp sig över egentligen?

Sen har jag lyckats slarva bort min matlåda samt dricka för mycket kaffe idag så jag har ont i magen. Skitliv, för att citera syrran.

I hate my job!

Fy fan. Tur att nästa vecka är sista, jag blir ju knäpp av det där stället! Varmt, tomt och tråkigt. Står och sover fram till morronfikat, sen är jag vaken men grinig fram till lunch. Ring P1 är dagens höjdpunkt. Gott humör har jag först vid tvåtiden och då är det ju dags att gå hem. Haha, det kanske är lika bra att jag jobbar ensam...

Varför...

  • ...är matlab så satans tråkigt?
  • ...faller det alltid på min lott att skriva rapport?
  • ...bryr sig folk generellt inte om hur de stavar?
  • ...bryr jag mig så mycket om hur folk stavar?

Man undrar ju alltså..


Skitdag

Vissa dagar bara vet man kommer bli förjävliga. Idag är en sån dag, jag hade ångest i hela kroppen när jag vaknade och det är aldrig ett bra tecken. Jag har ångest för allt nuförtiden verkar det som, kärlekslivet, sommarjobb, skolan osv. Väl i skolan lyckades föreläsaren effektivt göra slut på den lilla energi jag hade så vid lunch kände jag bara för att gå och lägga mig... Som tur var kom frugan hem med en flaska cola och en bukett tulpaner, det lyfte humöret litegrann. Min fru vet vad en kvinna vill ha :-) Sen la vi upp orealistsika sommarplaner (vi ska jobba i en bar nånstans vid Medelhavet tänkte vi..) och kollade på Dr Phil, nu ska hon ut på galej och jag ska ta mig an de fantastiska Rosenthalekvationerna. Livet är härligt ibland.


CP-grannen får iallafall ligga..

Grannen ovanför är en riktig jävla mupp. Jag hör när han borrar i väggar, dammsuger och har sex. Gemensam nämnare för dessa aktiviteter är att de utförs högljutt. Gärna mitt i natten. Min lägenhet ligger som ett tragiskt litet pålägg i sunkpubs/CP-granne mackan. Som en tunn strimla parmaskinka mellan två skivor äckligt mögligt bröd, något gott i eländet. Men parmaskinka förtjänar fan så mkt bättre än mögligt bröd! Längtar efter den dagen jag har råd att skaffa mig en riktig ciabatta till lägenhet.. (haha, det här med matliknelser var ganska kul..jag börjar nog bli hungrig)

Idag har jag och Martina funderat vidare på exjobb, fasen vad svårt det ska va! Eg har vi väl några intressanta alternativ, men av någon anledning tar det emot lite grann när jag börjar tänka på det. Why? Det är ju början på slutet av en tid jag tröttnat rejält på vid det här laget...

Karin the party pooper

Det är jag det. För nån vecka sen lovade jag Martina att jag skulle följa med på 25års nånstans i närheten av Borås (av alla ställen man kan ha en fest på...). Enligt lagen om alltings jävlighet så blir jag självklart superförkyld, febrig och andas som Darth Vader två dagar innan och nödgas ställa in min närvaro för att inte riskera att bli ännu sjukare. Nu sitter jag här istället och vet inte vad jag ska hitta på ikväll, ingen har tid med mig och den satans sunkpuben våningen under har såklart öppet. Sunkiga människor kommer stå utanför och röka sunkiga cigaretter som kommer förpesta luften i vardagsrummet. Inte för att jag kommer märka det, förkyld som jag är men det handlar om principen goot folk. Principen.


RSS 2.0