Varifrån kommer alla tårarna??
Det tar emot att skriva det här, men jag känner att jag måste. Det är slut med Lars. Det har inte varit särskilt bra mellan oss på flera månader nu så det kanske var lika bra. Men jag kan inte sluta gråta för det... Så fort jag berättar för någon vad som hänt så börjar tårarna rinna igen. Jag visste inte att det var möjligt att lipa såhär mycket!
Min pojkvän Lars försvann egentligen för längesen. Det jag är ledsen över är att jag nu även förlorat min vän Lars, som förstår mig till 100%. Vi kan (kunde..) snacka om precis allt men det är i princip omöjligt för oss att vara bara vänner (ja, vi har ju försökt med det förut men det slutar alltid med att vi blir tillsammans igen..) så nu har vi kommit fram till att det bästa är om vi inte ses/hörs alls. Detta krossar mitt stackars hjärta för jag har känt honom så länge att jag faktiskt inte kommer ihåg hur livet var utan honom. Det kommer att bli tomt och jag kommer att sakna honom...
Det sista jag vill höra just nu är en massa gliringar från omgivningen om att det är femtielfte gången vi gör slut. Jag vet det och ja ni besserwissrar där ute kanske visste hur det skulle sluta den här gången också men det gör inte mindre ont för det. Lägg ner.
Då var det bara att öppna Principles of Polymer Engineering igen då...
