Det var kärlek vid första ögonkastet.
Pug love
Det här är inte Annas mops. Men det skulle kunna va det.
Anna funderar på att skaffa hund. Det tycker jag är en jättebra idé, jag har tom lovat att passa den emellanåt. Delad vårdnad om en mops, det är grejer det. Åtminstone nån som alltid blir glad när man kommer hem.
It takes two
Det var någon vis människa som sa nån gång att söndag är den värsta dagen att vara ensam på. Det stämmer nog.
When all is said and done
Du är ingen dålig kille. Du är faktiskt en av de smartaste, snyggaste och roligaste killar jag känner, ett kap om man så vill. Det är inget jag säger för att vara snäll utan det är faktiskt så att jag aldrig hade varit tillsammans med dig om jag inte tyckte det. Men tyvärr är du och jag oförmögna att ha ett fungerande förhållande tillsammans. Vi lyckas alltid såra varandra och jag är så innerligt trött på det. Det spelar ingen roll vad du säger eller lovar att bättra dig på för jag är faktiskt inte kär i dig längre, det är för sent för det nu. Vi har sagt allt som kan sägas, jag har förlåtit dig för alla gånger du sårade mig och jag hoppas att du gjort detsamma. Men nu är det dags att gå vidare.
Neither you nor I'm to blame when all is said and done
Grattis!!
Nehe, inge sällskap ikväll då. Jessica Simpson & George Clooney firar sin ettårsdag så det är bara att gratulera :)
Ägd
Samuel: Anna, med din röv kan man tro att du är afrikan!
Jag gillar jargongen i det här förhållandet.
Varifrån kommer alla tårarna??
Det tar emot att skriva det här, men jag känner att jag måste. Det är slut med Lars. Det har inte varit särskilt bra mellan oss på flera månader nu så det kanske var lika bra. Men jag kan inte sluta gråta för det... Så fort jag berättar för någon vad som hänt så börjar tårarna rinna igen. Jag visste inte att det var möjligt att lipa såhär mycket!
Min pojkvän Lars försvann egentligen för längesen. Det jag är ledsen över är att jag nu även förlorat min vän Lars, som förstår mig till 100%. Vi kan (kunde..) snacka om precis allt men det är i princip omöjligt för oss att vara bara vänner (ja, vi har ju försökt med det förut men det slutar alltid med att vi blir tillsammans igen..) så nu har vi kommit fram till att det bästa är om vi inte ses/hörs alls. Detta krossar mitt stackars hjärta för jag har känt honom så länge att jag faktiskt inte kommer ihåg hur livet var utan honom. Det kommer att bli tomt och jag kommer att sakna honom...
Det sista jag vill höra just nu är en massa gliringar från omgivningen om att det är femtielfte gången vi gör slut. Jag vet det och ja ni besserwissrar där ute kanske visste hur det skulle sluta den här gången också men det gör inte mindre ont för det. Lägg ner.
Då var det bara att öppna Principles of Polymer Engineering igen då...
Skendumpad
Vi går på bio iallafall och jag försöker att inte tänka mer på det. Förvarnar dock både Anna och Sabine för vad som ev kommer hända och bokar en biljett på första bästa tåg måndag morgon. Väl hemma ringer jag Lars och han meddelar att han kommer förbi direkt efter jobbet. Inte hem och duscha eller äta som vanligt utan direkt hit. Jag är nervös så jag inte vet vart jag ska ta vägen när han väl kommer och hoppas på ett snabbt och kort besked så jag kan gå vidare med mitt liv. Samtalet såg ut enligt följande:
Lars: Du Karin, jag måste berätta en sak....
Nu säger han det, nu dumpar han mig...
...den där kräftskivan vi ska på nästa vecka, jag kan inte komma då!
Tusen olika känslor virvlar upp inom mig. Lättast att urskilja är:
Lättnad - Han dumpade mig inte!
Ilska -Hur i helvete kan man skriva sådär och hålla sin flickvän på helspänn i 24 timmar?
Skam - Här har jag snabbt tråcklat ihop ett skyddsnät med människor som tycker om mig som kommer trösta mig när han dumpat mig och så var det falskt alarm.
Han har då alltså nonchalerat mig i ca tre veckor, knappt svarat på mina sms och inte varit särskilt pratsam i telefon. Sen tror han tydligen att det är OK att skriva som han gjorde och tro att det inte kan missförstås. Vem överdramatiserar egentligen mest av oss, han eller jag? Jag tycker faktiskt inte att min reaktion var överdriven med tanke på hur vi haft det de senaste veckorna och jag tycker faktiskt att man kan OSA till en kräftskiva på ett mindre dramatiskt vis. Herregud, skenavrättningar klassas som tortyr och fördöms av FN. Här är ett tillägg på den listan: Skendumpning.
Hihi
Man kan inte dra någon annan slutsats än att Lars = Prince Charming
Livet som hemmafru
- Jag kliver upp i svinottan för att göra frukost åt Lars
- Jag går med på att tvätta hans kalsonger och strumpor
- Han påminner mig nådigt om vilket privilegium detta är då jag faktiskt krympte hans favoritpiké för två år sen när jag råkade torktumla den
- Jag får direktiv för hur tvätten skall utföras
- Jag kör honom till jobbet
- Jag beställer tågbiljetter åt oss samt hämtar ut dem på centralen
- Jag hämtar honom från jobbet
- Jag lagar middag
Slutsats: Jag har reducerats till en dörrmatta.
Hur svårt kan det va?!
Vad hände....
... med alla kärleksbrev, all förälskelse och all längtan efter att få hålla om varandra igen? Vi hade ju den alldeles nyss.. Allt skulle bli så bra, så fint och vi skulle va så rädda om varandra den här gången, inte ta varandra för givet. Nu var det ju på allvar. Vi skulle ju göra en massa saker, du och jag. Men vardagen kom krypande. Kärleksbreven är visst slängda sen länge, förälskelsen söker iaf jag efter med ljus och lykta och den där törsten att få känna din hud mot min är släckt, ja nästan utrotad av många nätters snarkningar, armbågar och stöld av täcke. Tro inte att jag är naiv, jag förväntade mig inget evigt lyckorus. Och nej, jag är absolut inte olycklig med dig heller. Tvärtom. Jag är helt säker på att vi är rätt. Det som stör mig är att jag har världens finaste i min hand och jag vet inte hur jag ska hantera det. Hur gör folk när de väl hittat och fått sina drömmars partner? När man hittat sitt rätta virke och vill börja bygga gäller det att inte göra fel.. Å andra sidan om man nu gjort fel ett antal gånger tidigare, går skadan att reparera? Är det bara jag som inte fattar det mest basala här?? Det får faen inte bli fel den här gången.. Kort sagt, hur bygger man ett perfekt förhållande?
