Karin Har En Blogg

Varje gång jag har varit hos någon frisör i Göteborg har jag blivit missnöjd. Jag vill egentligen inte generalisera såhär men det är iaf min erfarenhet. Idag var inget undantag, jag hade tänkt mig att jag skulle bli lyxig brunett med sexig Angelina Jolie nyans, lite gyllene sådär. Förklarar för frisören hur det ska se ut och att jag under inga omständigheter vill ha råttfärgat hår (då kan jag ju lika gärna låta min naturliga färg växa ut!) och vi väljer ut en färg som ser bra ut. Hon sätter igång och kletar leraktig färg i håret på mig och jag förlorar mig i senaste numret av ELLE. När hon fönat, plattångat och fixat håller hon upp en spegel och ler nöjt: "Nå vad tycks?" Jag kikar i spegeln, men jag ser inte mig själv. Där mitt huvud borde vara sitter nämligen en rödlätt  Robert Wells och flinar mot mig, fast utan lugg. Håret är liksom en nyans i topparna och en annan i botten. Gråtfärdig klämmer jag fram ett "Eeeh.. det va inte riktigt såhär jag ville se ut" och hon blir genast defensiv och otrevlig. Färgen kommer visst att jämna ut sig efter några tvättar men tills dess måste jag se ut som om jag rymt från Rhapsody in Rock.

Kvällens planerade cocktailparty kommer nu istället ersättas av mjukisbyxor och Alien Resurrection pga katastrofhår och sensmoralen för dagen är: Hårrelaterade aktiviteter ska helst utföras i Karlstad. Det blir bäst så. Där är de iallfall trevliga och fattar att man ska lyssna på kunden. Jag färgar hellre håret själv än hos en Göteborgsfrisör igen, bättre resultat och till en femtedel av priset.