Karin Har En Blogg

Särskilt inte denna semester. Innan jag börjar vill jag bara påpeka att jag faktiskt hade roligt men mycket hade kunnat vara.... annorlunda.

Det började ju så bra. Inga problem med flyg, väskor eller transfer. Vi landade i Split en solig lördag morgon och blev hämtade och skjutsade till marinan. Det blev lunch på en närliggande restaurang, bunkring av mat och sen ganska tidigt i säng för att kunna sticka tidigt nästa morgon. Stämningen var nästan euforisk när vi kastade loss och vi hann inte mer än ut ur hamnen innan badstegen fälldes ut och alla hoppade i plurret. Stereon spelade varierad musik ( nä nu ljuger jag faktiskt, för gubbrocken* har dominerat totalt denna vecka :P) och vi seglade bort till en liten vik för snorkling och lunch. Vi kom fram till Milna på ön Brac vid sextiden på kvällen och bestämde oss för att ligga på svaj över natten. Eftersom Erik fyllde 25 blev det middag med pannkakstårta (med ett fotbollsljus till herr Lindahls obeskrivliga glädje) och slivovica under kvällen.

Dagen efter varnades det för kraftig åska vilket innebar att varenda marina i Kroatien var full. Vi fick lägga till i en skyddad vik på Hvar istället och skicka iväg två spejare för att handla mat med gummibåten. Vi satt ute och mös med öl och fotbollsljuset tänt i väntan på ovädret som när det väl kom var inget annat än spektakulärt. Tyvärr innebar det också att någon måste gå upp varje halvtimme och kolla att förtöjningen inte släppt i stormen. Vi gjorde ett vaktschema och alla var toktaggade. Nästa morgon var det kallt och jävligt vilket la sordin på stämningen lite grann men vi hade fortfarande goda förhoppningar om bättre väder.

Vi tog kurs på Vela Luka på Korcula (egentligen ville jag till Korcula stad på andra sidan ön men det var alldeles för långt att åka under rådande omständigheter. Man får inte alltid som man vill :(..) och hoppades få ligga i hamn där iallafall. Icke. Det blev ännu en natt på svaj, men vi fick iallafall käka middag i land. Efter middagen ville några av oss gå ut och testa på det lokala nattlivet, resten åkte ut till båten. Det blev verkligen en helkväll och vi var inte tillbaka förrän vid tre på morgonen, glada och onyktra. Jag fick dock lite dåligt samvete när vi kom ut dit för då hade Kjellberg och Lindahl varit uppe i en timme och rättat till ankaret som släppt och nu bestämt sig för att sitta uppe resten av natten för att undvika fler olyckor. Hejdå god stämning..

Nästa morgon vaknade jag något bakis av att vi gick för motor och det gungade som fan. En efter en kom alla upp på däck, bleka och med olika grader av illamående. Vi satt helt tysta och försökte att inte spy men Lindahl gick steget längre och drog på favoritskivan med Bruce och sjöng för fulla halsar för att slippa tänka på sjösjukan. Man hade kunnat tro att det var fest om inte folk hade suttit och stirrat tomt framför sig. Bisarrt.

Vi kom äntligen fram till Hvar igen men fick inte plats i marinan den här gången heller, så det blev samma vik bredvid samma granne (Seglar-Mats från Stockholmstrakten, fick av oss smeknamnet Håvar p g a hur han uttalade öns namn..). Den här gången var dock några av oss i land i Hvar stad och kikade på borgen och de vindlande små gränderna (alla städer vi var i hade en medeltida atmosfär, det var hur mysigt som helst) vilket verkligen behövdes. Sen studsade vi tillbaka i en taxibåt på de enorma vågorna och gick och la oss för att nästa morgon ta den sista etappen tillbaka till Trogir. Givetvis hade vi ett vaktschema även denna natt, visa av erfarenheten kvällen innan..

Sista dagen var vi gladare, jag tror det var tanken på att lägga båtskrället i en hamn och sen slippa tänka på den som gjorde det men när vi kom tillbaka till Trogir så var det samma visa där, ingen hamnplats förrän imorgon. Uppgivna la vi båten på svaj igen och tog gummibåten in för att käka middag (dvs, alla utom Goran och Sabine som skulle ut och äta romantisk middag på tu man hand) vid midnatt. När vi var klara så var självklart gummibåten borta och det var verkligen det sista vi behövde. Som tur var hittade vi den lite längre bort vid sjömacken...

Fredag morgon var det första vi gjorde att ringa hamnen och boka en plats. När vi hade förtöjt och vilat oss en stund tog vi bussen till Split för lite sightseeing och shopping. Det var djävulskt skönt att slippa fundera på om båten skulle ligga kvar när vi kom tillbaka och tillbaka i Trogir senare på kvällen fick vi t o m en gemensam middag och utgång utan att nån behövde titta till båten.

Summa summarum: Det var inte oss det var fel på, det var vädret. Och fyllona i Trogir.

Veckans bästa : Svårt att välja. Det kan vara Lindahl som 'bara ska rätta till' tamparna i gummibåten på släp och lyckas få den att dyka med honom i och sedan välta den och drälla iväg en åra. Det såg mycket komiskt ut.  Eller så kan det vara utekvällen i Vela Luka på Korcula, en stad som inte såg mycket ut för världen men som bjöd på ett överraskande drag i den enda baren. Där raggade killarna på de två Ivanorna och jag lyckades med konststycket att sno Eriks ragg (lessen Olsson, men hon och jag var som gjorda för varann...) och shotta brinnande shots med henne tills mina pengar var slut.

Veckans värsta : Svårt även här. Det var ingen höjdare när vår gummibåt blev stulen i Trogir och den stora båten låg på svaj. Diverse desperata åtgärder som att några skulle simma ut till båten mitt i natten och hämta oss andra vid sjömacken ratades och herrarna Olsson och Kjellberg fick muta en skum fiskare för att få skjuts ut. Goran såg ut att vara på väg att gå upp i limningen och den annars så pratglade Lindahl var tvärtyst. Men lite tur i oturen hade vi ändå för när vi kom fram till macken så låg gummibåtshelvetet där oförtöjd och guppade vid kanten. Nåt fyllo hade väl tagit den och fräst runt tills soppan var nästan slut, för vi fick ro halva vägen. Glädje. En annan bild jag inte får ur skallen är hur Lindqvist klädd i enbart kalsonger, bakis som ett as med vilt stirrande blick kommer uppspringande på däck och ställer sig på akterbryggan och spyr rakt ut. Vinden tar tag i spyan och blåser iväg den som en vilsen scarf. Det var riktigt, riktigt vidrigt.

Veckans citat 1: Nu lägger vi det här aset i hamn och tar bussen till Split. Olsson säger bara vad alla tänker på fredag morgon.

Veckans citat 2:  Men jag kan ju inte ha Hello Kitty tvål på mina genitalier, brudarna kommer bli förvirrade!  Lindahl lånar min duschgel..

Men. Faktum kvarstår fortfarande. Trots sjösjuka, regn, kyla, nattvaktspass och stulna gummibåtar så var stämningen på topp i stort sett hela resan och detta måste enbart bero på mina fantastiskt goa vänner. Jag vet nämligen inga andra som härleder kastparabeln för en spya när bussresan blir tråkig, stannar kvar när vi råkar hamna på Erotic Man Show, smygfotograferar brudar när vi tjejer inte är med eller skrålar och stampar till Bruce Springsteen för att mota bort sjösjukan. Ni är bäst och ska man ha otur i Kroatien så ska det va med er!

*= Bruce Springsteen, Creedence och Dire Straits för att nämna några..