Jag gillar mysiga hemmakvällar. Anställ mig.
Det jobbigaste som finns måste vara att skriva jobbansökningar. Man ska presentera sig själv och varför man skulle passa helt perfekt för jobbet utan att låta som en klyscha eller ännu värre: en kontaktannons. Fast när jag tänker efter så är det ju faktiskt precis en kontaktannons man skickar och hoppas att mottagaren ska tycka att man är lite mer speciell än de andra sökande. Undrar hur många som finner äkta kärlek genom kontaktannonser och om det kan relateras till hur många som får sitt drömjobb genom att skicka ansökningar a la kärleksbrev? Borde inte det berömda ödet ha ett finger med i spelet även här? Om man nu tror på teorin om att den rätte dyker upp när man minst anar det så borde man i logikens namn kunna anta att det rätta jobbet dyker upp när man inte letar efter det. Eller?
Nog om det. Nu ska jag laga laxpasta. Mmmm.
Nog om det. Nu ska jag laga laxpasta. Mmmm.
Kommentarer
Trackback