Klipp dig och skaffa ett jobb
Jag nojjar ganska mycket över att skaffa ett jobb här på bloggen (hmm, i verkliga livet också..) märker jag, men det är faktiskt det som tar upp större delen av min vakna tid just nu så ni får stå ut med det kära läsare :)
man behöver nojja sig ibland, och hade jag en blogg så kunde jag bara önska att jag kunde nojja mig lika läsvärt som du ;) men jag vill nojja mig lite ändå o kanske jag kan trösta dig lite med vetskapen att du inte är ensam i denna prekära situation... om 6 månader står jag utan boende utan vetskap vilket land jag ska bosätta mig i, arbetslös med en konstnärlig examen (du vet en sån där examen som man har JÄTTELÄTT att försörja sig på även i samhällets ekonomiska framgångstider... ) och även om jag gärna skulle studera vidare så innebär det att jag måste lyckas bli en av de oftast max ca 15st antagna av kanske 500 sökande. åsså ska vi inte ens snacka om vad det kostat att plugga utomlands... life is so sweet... Men det löser sig alltid! (eller.. det måste det göra) pöss å kram