Karin Har En Blogg

Jorå. Frugan och jag har en alldeles egen stalker. Nu tror jag iofs att det är i hårdaste laget att kalla honom stalker men jag vet inget bättre ord för någon som brukar stå i fönstret mitt emot oss och glo. Första gången vi la märke till honom var häromdan när vi käkade middag. Killen hängde halvvägs ut genom rutan och vinkade för glatta livet till oss. Han hade en I Love IT t-shirt på sig så jag utgår från att människan är nybliven chalmerist och därmed får man kanske ha lite extra tålamod med honom. Men sen dess har jag sett honom vid ett antal tillfällen glatt leendes och vinkades. Senast idag när vi dansade på dansmattan vi fått låna av Ida. Den här gången stod han i fönstret och drack yoghurt direkt ur förpackningen, utan att röra en min. När han märkte att vi sett honom släckte han i köket så vi inte kunde se honom mer. Creepy dude. Men å andra sidan så ska det mycket till innan jag låter mig skrämmas av en datanörd.. Antingen kommer man över och hälsar eller så låter man bli att glo på flickorna i lägenheten mitt emot. Svårare än så är det inte.