I see dead people
Något som däremot skrämmer livet ur mig är att sova med öronproppar. Jag gör det ibland för att det emellanåt oväsnas för mycket på sunkhaket våningen under, men att inte ha tillgång till sina öron är jätteläskigt! Särskilt om det är mörkt för då kan jag få för mig att det är nån i rummet.. Trots att jag vet att det inte är det och att det bara är skuggor som spelar mig ett spratt...
Hursomhelst mottages tacksamt tips om ställen där man skulle kunna tänkas hitta spöken, det är ju bättre att jag överraskar dem än att de överraskar mig :)
Jag kan inte minnas vilket datum det var, men jag är säker på att det var november månad. Troligen 1999. dvs innan sekelskiftet. en sen mörk lördagsnatt hemma i Alvhem. Huset vi bodde i var gammalt. byggt på 30-talet. Snart 90 år med dagens datum räknat. Jag satt där på nedervåningen. Tittade på Discovery Cannel som brukligt för en ingenjörs-wannabe. plötsligt hörde jag uppskattningsvis 4-5 tydliga fotsteg ovanför mej. Det är helt normalt. Det är ett välkänt ljud när någon går från syrrans eller föräldrarnas rum bort mot trappen. I samma sekund som jag lyssnade efter att någon skulle gå ner för trappen kom jag ihåg att jag är ensam hemma.--- Förstenad var ordet! Jag har aldrig i mitt liv varit så rädd. Jag satt säkert där i 20 minuter och bara lyssnade efter något. Inget hände förståss, men jag är övertygad om att någon var där....
