Karin Har En Blogg

Jävla labb. Jävla mikroskop och implantat. Jag fattar inte hur jag ska klara av 17 veckor till med att titta på och fotografera ytor. Det är så förbannat tråkigt. Ra-värde hit och porositet dit...  Idag har vi dessutom bekantat oss med en maskin från 70-talet, den långsamma diamantkapen som den så fint heter. Långsamt så kapade den implantaten utan att förstöra ytan så att vi skulle kunna kolla på porerna från insidan, det tog två timmar att komma i genom en enda. Dessutom är skivorna slöa och vinda så den skär inte ens rakt. Man gråter ju nästan av glädje.  Medans den fantastiska uppfinningen från förra seklet stretade på så körde jag och Martina mikroskopet istället. Vi lyckades dock missförstå varann mest hela tiden så det blev en massa tjafs om vilka ytor och i vilken förstoring vi skulle kolla på dem. Känns ju mest som ett ickegräl, vad är några sketna ytor att hetsa upp sig över egentligen?

Sen har jag lyckats slarva bort min matlåda samt dricka för mycket kaffe idag så jag har ont i magen. Skitliv, för att citera syrran.