Karin Har En Blogg

... med alla kärleksbrev, all förälskelse och all längtan efter att få hålla om varandra igen? Vi hade ju den alldeles nyss.. Allt skulle bli så bra, så fint och vi skulle va så rädda om varandra den här gången, inte ta varandra för givet. Nu var det ju på allvar. Vi skulle ju göra en massa saker, du och jag. Men vardagen kom krypande. Kärleksbreven är visst slängda sen länge, förälskelsen söker iaf jag efter med ljus och lykta och den där törsten att få känna din hud mot min är släckt, ja nästan utrotad av många nätters snarkningar, armbågar och stöld av täcke. Tro inte att jag är naiv, jag förväntade mig inget evigt lyckorus. Och nej, jag är absolut inte olycklig med dig heller. Tvärtom. Jag är helt säker på att vi är rätt. Det som stör mig är att jag har världens finaste i min hand och jag vet inte hur jag ska hantera det. Hur gör folk när de väl hittat och fått sina drömmars partner? När man hittat sitt rätta virke och vill börja bygga gäller det att inte göra fel.. Å andra sidan om man nu gjort fel ett antal gånger tidigare, går skadan att reparera? Är det bara jag som inte fattar det mest basala här?? Det får faen inte bli fel den här gången..  Kort sagt, hur bygger man ett perfekt förhållande?

Det är jag det. För nån vecka sen lovade jag Martina att jag skulle följa med på 25års nånstans i närheten av Borås (av alla ställen man kan ha en fest på...). Enligt lagen om alltings jävlighet så blir jag självklart superförkyld, febrig och andas som Darth Vader två dagar innan och nödgas ställa in min närvaro för att inte riskera att bli ännu sjukare. Nu sitter jag här istället och vet inte vad jag ska hitta på ikväll, ingen har tid med mig och den satans sunkpuben våningen under har såklart öppet. Sunkiga människor kommer stå utanför och röka sunkiga cigaretter som kommer förpesta luften i vardagsrummet. Inte för att jag kommer märka det, förkyld som jag är men det handlar om principen goot folk. Principen.