Hur svårt kan det va?!

Jag gillar honom och han gillar mig. Vi vill vara tillsammans. Det borde va hur enkelt som helst. Det är det inte. Som nästan färdig civilingenjör har jag på känn att det här fenomenet kan beskrivas matematiskt, men som sagt jag är ju bara nästan färdig och tänker inte nörda loss så mkt än att jag ställer upp en formel :-P Hur som helst så tror jag att roten till allt det onda och den stora felkällan här är en massa ältande och överanalyserande från båda håll (fast kanske mest från mitt..) vilket resulterar i obalans och magont. Varför ska just kärleksförhållanden vändas och vridas på in absurdum? Jag utgår från att jag inte är ensam om att hålla på såhär.. Man tar ju bra mycket lättare på andra relationer här i livet, om frugan stänger in sig på sitt rum så utgår jag från att hon behöver vara i fred och håller mig undan. Om mannen i mitt liv däremot säger att han behöver vara ensam eller att han inte vill träffas just idag då tar det hus i helvete och jag undrar vad jag har gjort för fel och bla bla bla.... Tjat, surande och tjafs brukar det leda till och det blir ju ingen människa lyckligare av. Blä. Jag är the number one drama queen, och jag har sannerligen hitta min drama king. Det kan ju inte bli annat än succé det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0