Konsten att laga middag
Jag är ingen stjärna i köket. Jag är fullt medveten om mitt bristfälliga tålamod och min oförmåga att koncentrera mig på en sak. Men, jag har oxå självinsikt (ha!) och jobbar aktivt (nåja..) på att öva upp mina fel. Därav lasagnen igår. Därav spill, dräll, klet och ett berg av disk. Slutprodukten fick tummen upp av både Lars (kräsen gourmet) och frugan (okräsen allätare) men det hände en del missöden på vägen. Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja skräckinjagande moment som (Anna, blunda här!):
- En fullkomlig kaskad av lök ner på golvet då den otinade färsen stack iväg ur stekpannan
- Bakåtflipp med liten stekspade → tomatsås över hela nya förklädet och spisen
- Spår av ostsås på golv, matta och bord vid tillverkningen, mycket märkligt med tanke på att jag bara höll till på köksbordet...
Såhär brukar det vara när jag lagar mat, det säger ju sig självt att det tar en hel del energi! Nåja, lasagnen blev ju god iallafall, ingen blev sjuk och idag ser köket hyfsat bra ut. Idag är det för övrigt torsdag, och torsdagar innebär skepparkurs med grabbarna om kvällarna. Det är så himla kul att få träffa mina kära ingenjörsvänner iallafall en gång i veckan, de har inte förändrats ett dugg. Man kan liksom börja konversera om nästan vad som helst, men lämnar man samtalet för att sedan komma tillbaka efter två minuter så hör man ord som "plastisk töjning" och "Mohrs spänningscirkel" och vips så är man tillbax på ruta ett. De tänker bara på en enda sak, de där killarna..
Lunchblogg
När man inte orkar laga mat får man äta det som finns.. Vilket råkar vara makaroner med ost. Tur att syster yster kan fixa nya tänder till mig när de gamla ramlat ut pga skörbjugg.
Oral afton
Efter lite trixande på egen hand lyckades jag mota bort Robert Wells ur mitt hår och resultatet blev faktiskt riktigt bra! Jag tröstade mig dessutom med en ny klänning, så att stanna hemma hade ju varit synd på så rara ärter... Det blev följdaktligen förfest hos Anna och Samuel och utgång på Munhålan, alla orala människors oas. Ölsinnet hos svågern lämnar dock mycket att önska, så Anna fick eskortera hem honom redan kvart över midnatt. Jag och Martina klarade oss bra på egen hand, vi släppte loss bland tandläkare/tekniker/hygienister så det stod härliga till och sen tog vi en taxi hem till ghettot med där Tony bjöd på spaghetti med smör. Och ost. Mmm. En bra kväll. Men det är inte första gången jag konstaterat att man borde ha ett Singstar, jäklar vad jag sjunger på fyllan. Bra låter det oxå...
Världens sämsta frisör(er)
Varje gång jag har varit hos någon frisör i Göteborg har jag blivit missnöjd. Jag vill egentligen inte generalisera såhär men det är iaf min erfarenhet. Idag var inget undantag, jag hade tänkt mig att jag skulle bli lyxig brunett med sexig Angelina Jolie nyans, lite gyllene sådär. Förklarar för frisören hur det ska se ut och att jag under inga omständigheter vill ha råttfärgat hår (då kan jag ju lika gärna låta min naturliga färg växa ut!) och vi väljer ut en färg som ser bra ut. Hon sätter igång och kletar leraktig färg i håret på mig och jag förlorar mig i senaste numret av ELLE. När hon fönat, plattångat och fixat håller hon upp en spegel och ler nöjt: "Nå vad tycks?" Jag kikar i spegeln, men jag ser inte mig själv. Där mitt huvud borde vara sitter nämligen en rödlätt Robert Wells och flinar mot mig, fast utan lugg. Håret är liksom en nyans i topparna och en annan i botten. Gråtfärdig klämmer jag fram ett "Eeeh.. det va inte riktigt såhär jag ville se ut" och hon blir genast defensiv och otrevlig. Färgen kommer visst att jämna ut sig efter några tvättar men tills dess måste jag se ut som om jag rymt från Rhapsody in Rock.
Kvällens planerade cocktailparty kommer nu istället ersättas av mjukisbyxor och Alien Resurrection pga katastrofhår och sensmoralen för dagen är: Hårrelaterade aktiviteter ska helst utföras i Karlstad. Det blir bäst så. Där är de iallfall trevliga och fattar att man ska lyssna på kunden. Jag färgar hellre håret själv än hos en Göteborgsfrisör igen, bättre resultat och till en femtedel av priset.
Kvällens planerade cocktailparty kommer nu istället ersättas av mjukisbyxor och Alien Resurrection pga katastrofhår och sensmoralen för dagen är: Hårrelaterade aktiviteter ska helst utföras i Karlstad. Det blir bäst så. Där är de iallfall trevliga och fattar att man ska lyssna på kunden. Jag färgar hellre håret själv än hos en Göteborgsfrisör igen, bättre resultat och till en femtedel av priset.
Illa.
Ibland är jag bara sämst. Idag var en sån dag. Föreläsning hela förmiddan som jag verkligen hade tänkt gå på, 8-12. Vad händer? Jag försover mig, vaknar halv åtta och ids inte ens masa mig dig till kl 10. Istället gick jag inte ens upp ur sängen förrän kl 11, och ut ur huset tog jag mig först kvart i fyra. Ett praktexempel på hur man INTE beter sig när man blivit seriös alltså.
Love makes the world go round..
Idag började den. Sista terminen någonsin och det känns bättre än vad jag trodde det skulle göra. Det kan nog bli bra det här ändå, särskilt nu när jag har min Lars närmare än på mycket länge! Bara en sån sak som att kliva upp 0600 underlättas avsevärt av ett stort leende och ett "Vad söt du är på morgnarna!". Söt är det sista jag är på morgonen men man blir ju så glad av att höra det att verkligheten inte spelar nån roll :-) Kärlek är tamejfan en mänsklig rättighet..
Motivation sökes
Gjorde precis ett sånt där karriärtest som mailats ut till alla studenter i syftet att ta reda på hur min karriärprofil ser ut. Det ser ju inte lysande ut kan jag säga, tyckte inte alls att resultatet stämde med vad jag tänkt mig! Är det mig eller testet det är fel på? Jag vet att jag inte skulle älta det där med gjorda val mer men åååå, ångesten kommer krypande vid blotta tanken på att gå tillbax till skolan.. Omotiverad är bara förnamnet. Jag behöver injiceras med en rejäl laddning livsglädje och framtidsvisioner för att palla med vårterminen...
Big girl, you are beautiful!
Igår va det dags. Min stora tv debut (eller ja, Lasses egentligen men jag va ju med på ett hörn). Jag va rejält nervös innan men det va ju faktiskt inte så farligt, förutom att jag såg fet ut. Lasse påpekade det stup i kvarten också, särskilt när han lallade in vid halv två på natten något salongsberusad. Hehe. Nu har han visat upp sin stora (i dubbel bemärkelse) kärlek i tv. Nåja det va ju trots allt bara ett kort klipp och det va dessutom ett antal kilo sen så jag tänker inte haka upp mig på det.
Det va tider det
Glada, bruna och fina.
Peak season in lonely town
Det verkar ju som att alla vettiga människor pluggar, jobbar eller mekar buss. Själv överväger jag att tvätta i eftermiddag, efter att jag klackat om mina skor. Stora beslut. När jag sitter här och tittar ut på regnet som öser ner över ghettot jag bor i så längtar jag alltid nån annanstans. Jordenruntresan gör sig starkt påmind, det var bekymmersfria tider det! Sol, bad, snorkling i trosor för att bikinin glömts på hotellet, fest, nya omogna fyllelekar, den där äcklige snubben som berättade om sina fyra könssjukdomar för alla som ville höra som vi tycktes springa på överallt, gayparad, fest hos borgmästarinnor, speeddating, nya zeeländare, holländare, bed bugs, tolvtimmars bussresor, rosa drinkar, tunga väskor, goon, förfest i Jelte-Jans bil, cirkulerande smycken, tjat och ältande om gamla och nya kärlekar, hemligheter som uppdagades, nya insikter om oss själva, vadslagningar och lekar, god mat, äcklig mat, fyllda skalbaggar, indier som ville ta kort på oss, meterhöga vågor med tillhörande sjösjuka, kylie minogues mosters grannar, äckliga tomater, tryckande värme, mopeder, skratt, tårar, hemlängtan och allmän jag-mår-så-jäkla-bra känsla. Navelskåderiet togs till nya höjder och vi lärde oss att flygplatspersonal nog på allvar tror att en typisk terrorist ser ut som Sabine. Så mycket som hände och så mycket dumt vi gjorde, men så kul vi hade...
Det känns mycket avlägset att det fanns en tid då vi på fullaste allvar tyckte att det var jobbigt att shoppa en hel dag och att våra största bekymmer var hur vi skulle klara av att hålla oss till flygbolagens snålt tilltagna maxvikt för bagage (vi körde varianten klä-på-sig-så-mkt-som-möjligt-inklusive-den-där-nya-vinterjackan- vid-invägningen. Obs att detta var i 30 gradig värme dessutom..) samt att vi redan sett alla engelskspråkiga filmer som visades på bio.
Snacka om att kraschlanda i verkligheten när skolan drog igång igen, jag har nätt och jämnt hämtat mig från den chocken. ..
Det känns mycket avlägset att det fanns en tid då vi på fullaste allvar tyckte att det var jobbigt att shoppa en hel dag och att våra största bekymmer var hur vi skulle klara av att hålla oss till flygbolagens snålt tilltagna maxvikt för bagage (vi körde varianten klä-på-sig-så-mkt-som-möjligt-inklusive-den-där-nya-vinterjackan- vid-invägningen. Obs att detta var i 30 gradig värme dessutom..) samt att vi redan sett alla engelskspråkiga filmer som visades på bio.
Snacka om att kraschlanda i verkligheten när skolan drog igång igen, jag har nätt och jämnt hämtat mig från den chocken. ..
Den sista muren har fallit.
Nu är det inte hemligt för någon eller något att jag och Lars träffas igen. Hans päron var de sista som fick veta och även om det är skönt att slippa smyga för dem så hade det ju varit trevligt om de blivit lite glada. Icke. Jag var inte där när de fick beskedet men de hade visst hoppats på att det INTE var mig han träffade när han var borta om nätterna. Det är ju iofs inte så konstigt med tanke på vår minst sagt brokiga historia men min familj har ju inte haft några problem med att välkomna Lars med öppna armar för femtielfte gången.. Detta bådar för goda relationer med mina framtida svärföräldrar, gott folk. Men vad ska jag göra då, jag är ju galen i killen och jag vägrar ge upp så lätt... Det kommer ju bli jätteroligt att träffa dem, verkligen. Inte alls jobbigt eller så.
Dynga.
Jag harde ju tänkt läsa spanska på GU i vår, för att göra nåt skoj vid sidan av mina ordinarie studier. Idag kom schemat och jag inser att jag inte har en suck att fixa detta, kursen går ju på vardagar mellan 10-15 varje dag. Det innebär att om den ska läsas så måste vissa prioriteringar göras, som att t ex att strunta i andra föreläsningar. Det leder till ökad risk för omtentor, vilket i sin tur leder till försenad examen, vilket i sin tur leder till total depression hos mig. Alltså är det klokaste jag kan göra att strunta i spanskan. Fy tusan.
Det är aldrig försent..
.. att bättra sig. Att skärpa sig och så vidare. Därför har jag gjort en lista över saker att förbättra ( jag börjar med mig själv, världen tar jag senare):
- Quit obsessin. Jag ska sluta bli besatt av saker/personer/idéer. Det gör oftast mer skada än nytta att gå runt och grubbla, ibland skulle jag nog må bra av att tagga ner.. Det enda som möjligtvis skulle kunna gå för sig är att bli besatt av skolarbete och DET lär ju inte inträffa.
- Bli snällare. Jag är en i botten ganska elak människa men hey, jag erkänner ju det och det är ju en bra början eller hur? Nästa gång jag känner för att stoppa folks skrikiga barn i närmsta papperskorg eller bitcha loss ska jag ta ett djupt andetag, snabbt äta något blodsockerhöjande och avlägsna mig från brottsplatsen. Woo-sah.
- Äta bättre. När t o m pappa som aldrig märker nånting påpekar att jag blivit smal har det hänt grejer. Dessutom är det inge kul att va trött och hungrig hela tiden.. Egentligen är den här punkten nyckeln till ovanstående punkt. Jag blir mycket snällare när jag ätit. Det är ett faktum. Det har t o m gått så långt att Lars börjat ha godis i fickan för nödsituationer, och då är det faktiskt illa. Synd bara att både jag och frugan hatar att laga mat..
- Allmän skärpning. Inge mer grubblande över gjorda val eller ev yrken jag skulle satsat på istället. Alea iacta est, jag har gjort mitt val och det kommer bli jäkligt bra tillslut.
Så ser den ut, listan min. Återstår att se hur lång tid det tar för mig att uppnå det ideala tillstånd den förespråkar..
Himla trevlig kväll
Igår blev det bärs, biljard och sega rally med grabbarna grus och flickorna cosmo. Det va en riktigt trevlig kväll, det är alltid kul att uppdatera sig med vad folk gör. Det gick väl lite sisådär med biljarden för mig och Sabine (varför lär vi oss aldrig att det blir oändligt oseriöst när vi ska göra nåt tillsammans?) men vi kunde iaf konstatera att brudar som raqgar i biljardlokaler har goda odds. Kvällen avslutades på Donken med diskussioner om vad man kunde hitta i plaståtervinningen på Renova, och med kvällens kommentar: "Du slutar väl inte att kritisera mig bara för att jag bjuder dig på hamburgare?" Hehe. Jag lovar, det ligger inte i min natur att INTE kritisera och ifrågasätta så fortsätt bjuda bara...
Just det, brudarna cosmo ska på Kylie i Globen den 11 juni! Jag och frugan låg i soffan och slötittade på tv när reklamen fångade vårt intresse. Det var paljetter, fjädrar, guld och glitter och sånt gillar vi.. Vi tittade på varann, fattade ett snabbt och genomtänkt beslut ("Åh! Ska vi åka?!", "OK") och kastade oss på datorn för att se om det fanns biljetter kvar och det fanns det! Det är spontan planering det! Vissa praktiska problem återstår, som vart vi ska bo t ex men det ordnar sig.. Det gör det alltid.
Just det, brudarna cosmo ska på Kylie i Globen den 11 juni! Jag och frugan låg i soffan och slötittade på tv när reklamen fångade vårt intresse. Det var paljetter, fjädrar, guld och glitter och sånt gillar vi.. Vi tittade på varann, fattade ett snabbt och genomtänkt beslut ("Åh! Ska vi åka?!", "OK") och kastade oss på datorn för att se om det fanns biljetter kvar och det fanns det! Det är spontan planering det! Vissa praktiska problem återstår, som vart vi ska bo t ex men det ordnar sig.. Det gör det alltid.
Det är inte alltid kul att plugga..
Har haft en riktig ångestdag idag. Tillbaka i det dammiga biblioteket med tråkig elektro trodde jag att jag skulle gå under. Satt mest och stirrade framför mig och önskade att jag var nån annanstans. Vart vet jag inte, och det är nog det som är problemet.. Det är ju tur att jag har vänner som iskallt drar mig tillbaka till verkligheten: "Fan sitt inte här och lipa, du är ju nästan färdig med skolan! Du är så mesig." Tack Nico. Nu känns det bättre.
Fast han har ju faktsikt rätt, det ÄR mesigt att sitta och fundera på om man valt fel utbildning när man har ett halvårs plugg kvar (av 4,5). Fan, jag borde ju dunka mig själv i ryggen och glädjas åt det faktum att jag kan jobba med nästan vad jag vill var jag vill. Inte fel. Det finns ju ingen som tvingar mig att jobba som civilingenjör bara för att jag råkat utbilda mig till det.. Jag fick höra att Martinas kompis som är färdig civ. ing. sedan oktober nu bestämt sig för att sadla om helt och bli psykolog. Starkt att pallra sig tillbaka till skolbänken när man precis tagit sig ur den!!
Nä, nu blir det promenad med fulladdad mp3 för att skingra tankarna inför morgondagen! Wish me luck!
Fast han har ju faktsikt rätt, det ÄR mesigt att sitta och fundera på om man valt fel utbildning när man har ett halvårs plugg kvar (av 4,5). Fan, jag borde ju dunka mig själv i ryggen och glädjas åt det faktum att jag kan jobba med nästan vad jag vill var jag vill. Inte fel. Det finns ju ingen som tvingar mig att jobba som civilingenjör bara för att jag råkat utbilda mig till det.. Jag fick höra att Martinas kompis som är färdig civ. ing. sedan oktober nu bestämt sig för att sadla om helt och bli psykolog. Starkt att pallra sig tillbaka till skolbänken när man precis tagit sig ur den!!
Nä, nu blir det promenad med fulladdad mp3 för att skingra tankarna inför morgondagen! Wish me luck!
Vad gör man med en blogg eg?
Att skaffa en blogg va det sista jag trodde att jag skulle göra, men de härligt smaskiga bloggarna på Aftonbladet och Expressen har lyckats knäcka mig tillslut :-) Så.. Nu sitter jag här i ett trist och regnigt Göteborg och längtar tillbaka till Karlstad, men icke. El A på lördag så det är bara att bita ihop. Jag har iallafall internet, något jag inte haft på flera veckor... Hmm, det kräver nog viss tillvänjning det här med att blogga, vafan ska man skriva?
